Instagram och andra sociala medier har ju en tendens att sätta sprätt i skallen... Jag tar verkligen åt mig när någon - speciellt någon jag känner eller "känner" avföljer. Jag vet att det egentligen kan bero på att jag lägger upp alldeles för mycket och jag tycker att det är fullt förståeligt men ändå känns det så personligt. Som att hen inte tycker om mig som person...

Hur tänker ni kring följningar och avföljningar? Bryr ni er eller inte? Avföljer ni tillbaka? Tror ni att personer som avföljer någon de känner gör det för att de har fått något agg från dem eller bara för att det blir för mycket (om det nu är någon som uppdaterar mycket). Är det egentligen dumt att ha en app för vilka som följer/avföljer - har ni det?

Det är så svårt det där, jag vet att instagram ses som en dagbok för vissa, en arbetsplats för andra och ett måste för andra. Själv är jag och har alltid varit intresserad av fotografering och jag tycker det bli så mycket roligare när jag får dela med mig av mina foton. Dock förstår jag ju också att alla kanske inte tycker att Nova och Lowe är lika söta/roliga som jag... Var drar man gränsen? Hur vet en när man ballat ur och blivit en jobbig jävel? Bör jag dra i handbromsen och lägga upp lite mer o-ofta? Ska jag istället bli bättre på att uppdatera här där det blir en mer aktiv handling att besöka och se bilderna?

Visa det här inlägget på Instagram

En måste kyssa en jäkla massa grodor för att hitta sin prins och en måste ta orimligt många dåliga bilder för att få till någon bra... 😬🐸📷 Dagens fotograferingsförsök får underkänt men matchande tröjorna från @angelicaj.90 får 10/10❣️ Nu ser vi framemot en natt med två febersjuka barn (tack vaccinationsprogrammet🤣💉🦠) - får se om vi klår den här nattens två sovtimmar?? 👻

Ett inlägg delat av Lisa Enberg (@lisaenberg) 27 Apr 2020 kl. 10:38 PDT

Visst är det fantastiskt vad kvinnokroppen kan åstadkomma. Sedan januari 2018 har den här kroppen burit på två barn på insidan i totalt 18 månader, därefter har den fått föda ett barn vaginalt och ett barn med kejsarsnitt, den ammar/har ammat och ändå står vi här idag. Några kilo tyngre, något ärr rikare och snart några BH-storlekar mindre.

Många kvinnor idag har budskapet att vi ska vara stolta över våra kroppar och vad de har lyckats åstadkomma och jag kan bara instämma. WOW. Vi är alla så vackra och för oss som burit och fött barn finns det ännu fler tecken på denna oändliga kärlek.

Efter diverse vaccinationer och dess biverkningar hoppas jag nu att vi är tillbaka i friska vanor. Nova tog mässlingsvaccination och 7-10 dagar efter fick hon mycket riktigt prickar i massor och feber som höll i sig tre dagar. Hon har vaknat het och ledsen om nätterna och fått komma över till oss och då varit superspeedad och vägrat somna om. Lowe har istället sovit på natten men tagit morgon från fem och framåt... Med andra ord har vi haft alldeles för få sömntimmar och väldigt svängiga dagar. Skönt att min prins och prinsessa äntligen verkar må bättre! Avskyr när de inte är i topp, gör ont i en när de gör ont i dem!

Idag fick vi dessutom en massa extra energi när vi fick finbesök av Angelica & Joel. Då är vi alla nöjda nåt så in i bomben!