Jag bär hjärtat ditt, jag bär det i hjärtat mitt

Ibland önskar jag att man kunde klona sig. Jag hade gärna haft en Lisa här i Odense, två eller tre stycken Lisa i Ljungby, en Lisa i Älmhult, en i Lomma och kanske en Lisa i Piteå eller på någon skola någonstans. Så om någon där ute vet hur man kan klona sig själv, helst till sju versioner av sig själv, så kan ni väl höra av er?

Det går inte en dag utan att min hjärna jobbar till fullo. Inte för att den har så mycket att jobba med egentligen utan mer för att jag vill visa alla hur mycket de faktiskt betyder för mig. Däremot känns det som att den jobbar så mycket att det bara blir pannkaka av det. Istället för att komma på briljanta idéer så är det bara tomt. Lite som när man får skrivkramp och pappret lyser starkare vitt för varje dag som man inte lyckas få dit ett tecken…

Kanske beror det till viss del på bristen av inkomst nu. Man är inte alltför kaxig när inkomsten står på 0:- i månaden och allt man vill är att några miljoner ska rulla in. Inte för att det går någon nöd på mig men jag tänker på allt jag kunde göra för andra om jag bara fick lite inkomst. Det är komiskt, när man jobbar heltid så skulle man kunna göra vadsomhelst för lite tid och när det enda man har är tid så skulle man göra vadsomhelst för ett jobb och pengar. En ond cirkel som förmodligen aldrig tar slut. Har man det ena så saknar man det andra.

Jag blir så imponerad av alla som visar sin uppskattning, det är så många som visar mig uppskattning att jag kan inte nämna er alla. Det här är alltså bara en bråkdel; mormor och morfar som alltid skickar grattis på namnsdagen till alla i familjen, Pappa som kör våra flyttlass varje år och Mamma som alltid fixar allt. Med allt ingår namnsdagsöverraskningar, god mat och fika, alla möjliga mediciner när man är krasslig eller vitaminer när man inte vet vad som inte stämmer med kroppen och ett stort paket fullt av det man längtat ihjäl sig efter helt utan att man bett om det. Det är så jag vill göra, överraska med allt man kan tänka sig och ibland göra saker som är så enkla och vardagliga men som ändå uppskattas i massor. Men hur gör man det från Danmark?

Många kanske bara gör det, helt per automatik. Min mamma är en sådan person. Hon gör minst en god gärning varje dag och hon vet inte ens om det. Jag tror aldrig jag har varit med om en människa som alla avgudar så mycket bara på grund av sin vänlighet. Det räcker att gå in på hennes jobb så ser jag så många ögon av tacksamhet och jag förstår de alla. Min mamma gör alla jobb bra, vare sig hon tar hand om mammor och nyfödda barn eller arbetar med att lära ut språk. Anledningen är till stor del för att hon bryr sig om alla, även om hon inte har någon som helst skyldighet till det. Inträffar det något så är hon alltid bra på att hantera kriser, hon är en sådan person man vill ska vara i närheten efter något obehagligt för hon finner alltid de rätta orden medan man själv sitter och lipar en stor insjö även om man knappt vet något om situationen. Hon ställer alltid upp och kräver aldrig att få något tillbaka. Det enda hon inte klarar av riktigt är sjukhus (hehe), jag klandrar henne inte. Är man så omåttligt godhjärtad så är det okej att vara en vekling på sjukhus. Jag har bara halva den där godheten och då är jag en ännu större vekling på sjukhuset.

Det är tur att man har en sådan förebild till mor även om jag ibland kan tycka att det kan vara svårt att återgälda all godhet som kommer i ens riktning. Jag kommer aldrig att ta någon förgivet efter allt hon lärt mig och en dag när jag har egna barn hoppas jag att de ser på mig på samma sätt. Förhoppningsvis kan även jag göra både de stora sakerna som man behöver hjälp med men också de där små, vardagliga sakerna som verkligen uppskattas om jag bara hamnar i närheten av min hemstad och familj och gärna med ett välbetalt jobb på köpet.

Men pengar är inte allt, även om det uppskattas i många situationer. Jag tar betydligt hellre en mamma som alltid ställer upp och behandlar alla människor på precis samma sätt, för det är faktiskt så det är, alla är lika mycket värda. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån eller hur man ser ut. Den förebilden som min mamma är är så mycket bättre än vilken mångmiljonär som helst. Min mamma har något som många mångmiljonärer saknar, hon är givmild och besitter ett hjärta av guld.

Av: Lisa Bengtsson

Gillar

Kommentarer

mami
,
Blir alldeles rörd 😊 Du Lisa om någon har väl ett stort hjärta, finns väl ingen som tar hand om och bryr sig så mycket som du om mormor o morfar och alla andra <3
Carina
,
Så fint skrivet Lisa. Kramar från oss här i Piteå
Lisa Bengtsson,
Tack Carina! Många kramar till er alla
lisabengtssons.com
Lisa Bengtsson,
Det är sant, vartenda ord. Du är bäst! Allt jag gör är tack vare lärdom från dig <3
lisabengtssons.com