Krönika: Vad hände IF Troja-Ljungby?

”Vi ska aldrig någonsin bli tillsammans med en ishockeyspelare” – ett löfte jag och min bästa vän gav varandra för många år sedan. För elva år sedan var jag den första av oss att bryta det löftet. Idag är vi gifta med en varsin ishockeyspelare och vi kunde inte fått tag i bättre män. Livets ironi antar jag.

För nio år sedan tog vi, han och jag, beslutet att lämna min hemstad; staden som andades ishockey och där den trojanska hästen alltid var i fokus. Då spelade laget i HockeyAllsvenskan, tidningen hade full koll på läget i laget och den lilla, slitna arenan fylldes med entusiasm varje matchdag. Åtminstone var det så jag upplevde det.

Idag är vi tillbaka i staden och laget som gav oss varandra men ändå känns allt så främmande? Den nya, fantastiskt fina arenan ekar (i princip) tom, negativiteten flödar från fansen på tidningens live-forum samt i övriga sociala medier och den trojanska hästen är inte längre det glödheta ämnet på invånarnas läppar. Introt,
om det ens kan kallas så, har mer brister än den gröna julen här nere i Smålands djupa skogar. Känslan, gemenskapen och allt det rödvita är som förbytt. Varför blev det så?

För några år sedan var det en omtalad dispyt mellan klubben och klacken; är det den som fortfarande skaver? Om så är fallet, är det inte dags att lägga ner stridsyxan och börja om på ny kula? Kan det sportsliga få vara i fokus igen – kan gammalt groll grävas ner och ny glädje skapa något riktigt bra för föreningen, staden och alla som tillhör det ena eller det andra?

Under de senaste åren har jag fått en relativt stor inblick i den här ishockeyvärlden, åtminstone på hockeyallsvensk
(och lite hockeyettan) nivå. Jag vet att de fantastiska funktionärerna och de otroligt viktiga fansen samt en öppen och samarbetsvillig ledning är A och O för att det ska fungera och lyfta lag och stad. Ljungby Arena är den ståtligaste arena vi har representerat under alla dessa år och jag tycker det är så tråkigt att den och IF Troja-Ljungby inte får vad de förtjänar.

Idag söker IF Troja-Ljungby med ljus och lykta efter någon som kan sköta diverse medieuppgifter; WebTV, styra mediakub, musik och mycket annat – kanske är det något för just dig? Kanske är det just DU som ska få Ljungby Arena att koka igen? Har du ett kombinerat sport- och medieintresse? Tveka då inte att höra av dig till föreningen, DU behövs och det kan ge dig riktigt fina meriter som du har stor nytta av i framtiden. Tips från en medienörd till en annan.

Till sist vill jag tillägga att jag idag är i en helt annan livssituation än jag var för tio år sedan. Då hade vi hela vårt hockeyäventyr framför oss och idag har vi det i ryggen. Vi har också bildat familj och kanske påverkar en helgalen 1-åring och en stor gravidmage min upplevelse kring ishockeyn; både på plats och i staden överlag? Kanske är jag onödigt kritisk i min känsla pga. dessa faktorer? Kan det vara så att ni andra upplever det annorlunda? Min mening är inte att såga någon/några utan mer ge en inblick av min upplevelse och min förhoppning är att ingen tar illa vid sig utan istället sluter upp och ger oss alla chansen att stötta laget och återigen uppleva den där oslagbara känslan som endast går att få genom att se ishockey live, i en kokande arena.

Kanske spelar IF Troja-Ljungby i HockeyAllsvenskan redan nästa säsong? Kanske gör de det inte. En sak är dock säker, du och alla de andra behövs för att möjliggöra en förändring. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Jag hoppas innerligt att vi ses i Ljungby Arena så snart jag gjort mitt livs andra kamp; satt Enberg Junior den andre till världen. En dag kommer han (eller storasyster) eventuellt dra på sig Troja-tröjan och då vill jag att han (eller hon) ska få uppleva den känsla som pappa Enberg fick (och förhoppningsvis fortsatt får) uppleva under de allra glödhetaste matcherna.

Nova, hennes morfar och välbehövliga fans som gör vad de kan för att stötta laget. Du behövs också!

Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229