Krönika: Vi pratar inte samma språk men förstår varann ändå

Jag har jobbat upp ett tålamod av stål men vissa dagar blir jag tokig. Galen. Vansinnig! Förbannad på människor som inte tycker att alla är lika mycket värda och skogstokig på kulturer som är så olika varandra att jag nästan blir gråhårig.

2 år. Det är så länge som jag nu har arbetat med invandrare och flyktingar. För er som tycker att de här två orden är samma sak kan jag meddela att det är fel. En ”invandrare” kommer frivilligt och vill ofta stanna permanent medan en ”flykting” flyr och dennes resa är därmed påtvingad och ofta vill man återvända till sitt hemland när omständigheterna förbättrats.

Det märks väl att vi idag har fler flyktingar i Sverige. Det märks också väl att de inte kommer från samma kultur som oss. En av de första syrierna jag träffade berättade en rolig historia som innehöll fortkörning, ett försök att muta polisen med pengar och en chock över att det inte lyckades. Vi skrattade gott, redde ut ett och annat om hur det faktiskt fungerar i Sverige och hjälpte personen på rätt väg. Idag har han fast jobb och han har lärt sin kära att följa i hans fotspår. Ett fantastiskt par som förgyller Sverige, de behövde bara få veta hur vårt samhälle fungerar.

Jag är omringad av många fantastiska människor med trasiga själar. Några får inte ens lämna vårt avlånga land i nuläget, många har inte träffat sin fru eller man och sina barn på flera år. Kriget har förstört deras hem, dödat deras husdjur och tagit ifrån dem det viktigaste vi har i livet – vänner & familj. Det är människor som försöker lära sig vårt språk. Vår fruktansvärda grammatik och uttalen av e, i och y som knappt går att urskilja. Det är människor som har haft det bra tidigare, ett arbete att gå till och en familj att komma hem till. Det är läskigt nog människor som för bara några år sedan hade det precis som du och jag har det idag.

Ibland sliter jag mig gråhårig på dessa goa flyktingar. När de säger: ”Jag kan stanna hem imorgon, inga problem?” ”Jag kan gå nu – en timme tidigare – inga problem?” ”Jag kan köra bil även om mitt körkort inte gäller – inga problem?”.
”-JO(!!!), mycket problem!”
Tillbaka får jag ett glatt skratt och oftast går mitt svar hem men andra gånger trallar någon iväg, inga problem… Det är många lektioner som innehåller snack om vår kultur. Hur viktig TIDEN är!! Vad tror ni att er kommande chef säger om ni dyker upp klockan 10 på jobbet istället för 8? Inga problem? Ett hav av skratt hörs inom våra trygga väggar och jag kan inte låta bli att le. Just idag pratar vi inte samma språk men vi förstår varandra ändå. Just idag fick jag dem att tänka på annat och dra på smilbanden trots att deras riktiga hem står i ruiner.

De flyktingar som vi tar emot nu och gjort under ett tag är fantastiska människor. De lever bara i en annan kultur tills det att vi visat dem vår. Jag förstår rädslan som byggs upp i Sverige men hat och förakt är inte det som kommer att hjälpa oss. Något som däremot kan rädda upp den här situationen är att integrera. Leta upp närmaste språkcafé och prata, ta emot en flykting på praktik och möjligen anställ eller gör det eventuellt läskigaste du kan tänka dig: Bjud HEM en flyktingfamilj på fika och stappla er fram på svengelskdarirabiska. Jag lovar att du kommer att bli imponerad, glad och fullkomligt orädd.

Gillar

Kommentarer