Måndagskrönikan: There is only ONE Tree Hill, and it's your home

There is only ONE Tree Hill, and it's your home

Always and forever. Så känner jag, för en tv-serie. There is only ONE Tree Hill och på ett eller annat sätt är det hem för mig.

Tror ni att det är möjligt att bli hopplöst förälskad i en tv-serie? Det tror jag. Ibland kan jag längta efter att få vara ensam ett tag bara för att få slå igång min favoritserie. Eftersom vi har spenderat en herrans massa år tillsammans vet jag alltid vad som väntar. Ena gången kan det vara skrattanfall, nästa gång kan det vara tårar, i mängder och ibland är det bara ett obeskrivligt välbehag.

One Tree Hill, namnet på min förälskelse. Jag har sett varje avsnitt så många gånger att jag även tappat räkningen. Jag kan citaten utantill och jag vet precis vilka egenskaper varje karaktär besitter. Trots att jag har sett serien i 10 år så kan jag fortfarande tappa hakan av fruktansvärd elakhet och sagolik kärlek. There is only ONE Tree Hill.

Från dess att jag började förstå mig på riktiga relationer så har One Tree Hill funnits där. I sorgsna situationer när förhållanden har tagit slut och när jag blivit kär på nytt så har jag alltid kunnat relatera till serien, ja, även när jag har hamnat i triangeldrama så har jag haft min älskade serie i ryggen. Det är alltså inte bara fiktivt, två killar kan vara förälskade i dig och det blir ett nedrans problem när du bara är förälskad i en av dem. Tro mig, det är tufft, det kan jag meddela med egna erfarenheter och med One Tree Hill i ryggen.

Ibland vill jag så himla mycket, jag kan önska att någon sa till mig vad Lucas sa till Peyton: ”Your art matters”. Jag vill verkligen att orden jag skriver ska beröra och jag vill att de definierar mig. Jag vill vara lika våghalsig som karaktärerna i One Tree Hill och jag hade även önskat mig den framgång de alla vinner när de kastar sig ut i världen. Är den fiktiv eller ska man våga kasta sig ut där? Kan jag också spela roll för någon därute?

Imponerad är bara förnamnet när jag tänker på allt kring den här serien. Jag vet att Hollywood är bra på allt det här: skriva manus, spela in saker och att göra bra skådespel men ändå… Tänk att kunna nå ut på det sätt som de faktiskt gör, varje avsnitt i 9 säsonger. Att få sina tittare att sitta fastklistrade minut efter minut och verkligen känna att vi är där, en del av One Tree Hill. Jag gråter med Brooke när hon får hjärtat krossat, jag gråter med Haley när hon förlorar någon som står henne så otroligt nära och jag njuter med Peyton när hennes stora kärlek säger att han älskar henne tillbaka. Att lyckas förmedla känslor på det sätt One Tree Hill gör är definitivt, minst sagt imponerande.

Jag ser alltså den här tv-serien för 357:e gången, typ. Jag gråter lika många tårar som jag alltid har gjort till precis samma avsnitt. Jag känner fortfarande att jag flyger på rosa moln när Brooke får killen och barnen och jag gläds med Nathan och Haley som har så otroliga karriär och även ett sagolikt förhållande som även kan storma.

Det här kommer jag att fortsätta med, år efter år. Det spelar ingen roll vilken fas jag går igenom i livet, jag vet att One Tree Hill alltid kommer finnas där och hjälpa mig att hitta rätt.

Somebody told me that this is the place where everything’s is better and everything’s is safe. – One Tree Hill


Av: Lisa Bengtsson
lisa.bengtsson@hotmail.com
www.lisabengtssons.com

Gillar

Kommentarer

Carolina,
Vad roligt med en måndagstradition med krönikor! Håller verkligen med om att serier eller filmer kan guida en rätt genom livet 😊
carpia.blogg.se
Lisa Bengtsson,
Ja, den är toppen! De gör att man håller igång skrivandet, även om de inte alltid är intressant, hehe. Visst kan de, bästa serier 😊
lisabengtssons.com