Nothing is impossible


När jag startade den här bloggen var det helt och hållet för min egen skull. Jag skulle inte bry mig om det kommenterades eller inte och lägga upp vad jag ville och mest hålla det som något dagboksliknande för nära och kära.

På senare tid har jag lagt ner väldigt mycket timmar på bloggen och börjat undra varför det aldrig kommenteras? Vad gör jag för fel? Jag kan nu tycka att det är lite tråkigt att jag lägger ner timme efter timme på att få till roliga bilder och vettiga inlägg men inte ens får 10% tillbaka. Det kan tyckas fjantigt och som att jag är i behov av uppmärksamhet. Kanske är det också så det är. Vänner och bekanta läser om mitt liv, åtminstone på utsidan, men de glömmer att jag inte vet vad som händer i deras liv. Eller att jag inte ens vet att de läst det jag skrivit.

Det jag nu är i valet och kvalet om är att dra ner rejält på skrivandet. Kanske slå till på ett inlägg i veckan eller i månaden, helt beroende på vad jag känner. Kanske att det då kan komma in lite kommentarer. Kanske om något ni vill jag ska skriva om, få berättat hur ni har det eller bara några valfria ord.

Jag kanske är menad att bli en skribent men inte en bloggare? De två orden kanske är mer olika än jag någonsin trott? Kanske har jag inte den humorn eller så är det för att jag inte är någon inspirationskälla som jag inte borde vara bloggare?

Just nu är jag nog bara en smått vilsen själ som försöker hitta sig själv och det hade varit skönt att få några ord som gör en glad då och då.

Jag håller tummarna för att ni blir sugna på att börja återkoppla lite till mig och om inte så vill jag säga tack för att ni har varit så gulliga och följt mig här. Läsarantalet har ökat, kommentarerna har varit få (om man ser till läsarantalet) och min rädsla för att säga något fel eller bli den där som alla hånar utan att man har en aning om det har väl ökat lite smått. Inte för att jag brukar bry mig om vad folk tycker men ändå. Jag är som sagt lite vilsen och försöker hitta rätt väg, ett mål att försöka nå och inte bara hoppas på att veckorna ska gå. Jag vill leva fullt ut i nuet och uppskatta allt som händer och sker. För att göra det måste jag ta tag i många saker, det här kan vara en av de sakerna.

Gillar

Kommentarer

Carina
,
Tycker som din pappa och Hanna skriver, fortsätt med det du gör. Du är så duktig, alltid lika trevligt läsa och se bilder i din blogg. Kram Carina
emmelie
,
men ååh tar du upp det nu igen.. Ska jag vara ärlig slutade jag att följa din blogg för nåt år sen för att jag tröttnade på allt fiskande efter kommentarer. Började följa dig nu när vi fick kontakt igen och ni flyttade till Danmark. Alltså det är klart man vill ha kommentarer, kul att veta vad folk tänker om det man skriver och lägger upp. Den enda som kommenterar min blogg är min mamma, haha. Men du kan inte tvinga folk att kommentera. Och om det är jobbigt för dig att ingen orkar kommentera (för oftast handlar det om ren lathet) så är nog det bästa att bara skriva för sig själv. En ärlig åsikt från en som också har en kommentarslös blogg 😊
Syster Hanna
,
Klart du ska skriva!!! Jag har nog varit lite dålig på att kommentera på sista tiden, blir att jag går in och läser snabbt när jag har tid över sen kommer det nåt emellan och jag glömmer skriva nåt, tänker att jag skriver sen!! Ska verkligen försöka skriva oftare puss❤
Lisa Bengtsson,
Förstår dig helt fullt och det är tillåtet att sluta följa mig igen 😊 jag har helt låst blogg också som mer är en dagbok och ibland tror jag faktiskt de hade räckt 😊
lisabengtssons.blogg.se
Lisa Bengtsson,
Tack syster! 😊 det gör inget att du inte skriver sålänge vi hörs på sms å telefon! 😊 de är ännu mer värt! 😊 ❤
lisabengtssons.blogg.se
Lisa Bengtsson,
Tack Carina 😊
lisabengtssons.blogg.se
Lisa Bengtsson,
Tack pappa 😊 alltid roligt å gå in och iaf se att du har kommenterat 😊 kramar ❤
lisabengtssons.blogg.se
emmelie
,
Ja du ska nog som du själv säger, fundera på varför du skriver. Jag vet varför jag skriver. Helt för min egen skull, och Noels, för att bevara alla minnen på ett lätt och roligt sätt. Klart det hade varit kul med mer kommentarer, de blir ju också en del av historien, men vill de inte så vill de inte. Och det leder ingen vart att tjata. Då tröttnar folk istället. Som sagt, vill de inte så vill de inte. Men även om du tycker det är trist att skriva utan respons så borde du väl tycka det räcker med att veta hur mycket din familj tycker om att följa dig när du är så långt borta? Är inte det mycket värt? Det var därför jag började blogga igen. För att min familj skulle kunna följa min graviditet och nu Noel, när vi ses så sällan. Vet att de verkligen uppskattar det. Det är helt klart inspiration nog för mig. Screw the others!
Lisa Bengtsson,
Helt sant de du säger! 😊 behövde kanske bara höra de 😊 de får bli så! För mig, framtiden och familjen! Lovar att du ska slippa kommentarsfisk framöver, om du vill läsa, de är ju faktiskt inte så intressant ändå! 😊 Hoppas du får en trevlig helg Emmelie:)
lisabengtssons.blogg.se
emmelie
,
Tror bara du ska bestämma dig för varför du skriver. Vill du inspirera andra, vill du skriva för att interagera med läsarna, skiver du för att familj och vänner ska få ta del av din vardag eller vill du bara printa ner lite tankar, för att ta upp några exempel bara. Tänk efter, bestäm dig och acceptera det sen. Det blir lättast så 😊 då får man liksom lite mer fokus på meningen med skrivandet.