Tänk först, handla sen
Har gått igenom gamla mappar med bilder och sådant man sparar på. Tiden i Sundsvall var ju som bekant väldigt tuff för mig. 7 månader som arbetslös samtidigt som sambon hade 30 mil till närmsta bortamatch, med andra ord var han borta mellan 2-5 dagar/nätter varje vecka. Det är inget som hade påverkat mig om jag hade ett jobb, vänner och familj eller åtminstone bott i ett bra område.
Istället var man livrädd konstant samtidigt som man mådde så fruktansvärt dåligt. Det är deprimerande att vara helt ensam och nästintill aldrig träffa en människa, förutom min kära sambo de få timmar han var där och de vänner vi hade men som också hade egna liv.
Det jag hittade i gamla mappar var inte bara mig själv iklädd min drömvikt utan även många taskiga ord. Det finns människor som tycker så bra om sig själva att de försöker lyfta upp andra människor som mår dåligt. Sen finns det människor som istället ser sin chans att försöka förstöra någons liv ännu mer när de inser hur djupt ner i botten en person är. Det var just en sådan människa jag råkade ut för. Jag vet egentligen inte ens hur?
Helt plötsligt trodde personen att den visste allt om mig och min relation till min sambo. Likaså hade personen koll på hur mycket jag var ensam och exakt hur dålig jag var. Självklart stämde ingenting.
Som tur är har jag, trots relativt dålig självkänsla, ändå bra koll på vem jag är och vad som händer och sker. Jag känner inte att det är nödvändigt att hota min sambo till att vara trogen (som denne såklart hade gjort, på nätet) utan vet att han är det ändå. Jag vet skillnaden på fakta och illusion.
Efter den här incidenten reagerade jag betydligt mer på alla Aftonbladets reportage om nätmobbning. Tänk på alla som mår sämre än vad jag gjorde då och blir utsatta för värre saker än vad jag blev. Usch. Det skär i mitt hjärta bara av att tänka på det. Tänk på de stackarna som inte klarat av att leva en dag till på grund av ord som kommit från ett annat tangentbord. Det är skrämmande att folk ger sig själva rätten att bete sig på det viset.
Av min situation att döma så vet jag att personen i fråga bråkar och skriver taskiga saker väldigt ofta på nätet. När det däremot handlar om en situation där man står öga mot öga så ska man vara glad om den ökände lyckas få ur sig ett hej. Är det så långt det har gått? Man kan mobbas genom sina skärmar men man kan inte öppna käften när man har gått utanför dörren? Hur mycket stake har man i sig då? Är det för att man vet att man har gjort fel och inte vågar stå för det? Är man så osäker på sig själv och vill därför bara leva i sin egen värld, bakom skärmen? Frågorna är många men svaren är få.
Jag vet att jag tar åt mig när någon skriver något taskigt till mig. Skulle inte du göra det? Tänk efter nästa gång du tänker skriva något elakt eller bara onödigt till någon. Vad tjänar det till? Om det enda svaret är att stärka ditt eget ego så tycker jag att du istället ska uppsöka hjälp eller slänga din dator i väggen. Förstör inte någon annans liv i onödan. Det är inget man vill ha på sitt samvete.
Tänk först, handla sen. På så vis tror jag att vi kan spara på många tårar från krossade själar.
Av: Lisa Bengtsson