Var är du?

Livet.

Det är något vi ofta tar för givet, det känns så självklart men det är det inte. Allt kan verkligen förändras på en sekund.

Många dagar håller jag på att bli tokig. Ibland undrar jag om jag närmar mig depression? Nästa dag känner jag mig så lyckligt lottad att jag svävar på moln.

Det är förvirrande.

Sömnbrist. Obeskrivlig kärlek.

Att vara förälder är verkligen inte enkelt men också alldeles alldeles underbart.

De senaste dagarna har inte bara mina egna barn fått mig att ligga sömnlös om natten. Det gäller en annan mamma och hennes ena son. Förmodligen har ni läst om det, pojken söks dygnet runt och hela Ljungby har slutit upp. Men han är fortsatt försvunnen.

Jag kan inte ens föreställa mig vad hans mamma går igenom just nu. Alla föräldrars mardröm.

Om min hjärna går så på högvarv för att försöka hitta en logisk lösning vad gör då inte hennes? Snälla ni, be till högre makter att Mattias hittas snart och är ni i Ljungby eller i närheten av - leta! Missing People söker varje dag och all hjälp behövs (länk här: https://www.missingpeople.se/sv/efterlysning/mattias/ ).

Egentligen är det inte min rätt att blanda mig i den här mammans mardröm men jag önskar av hela mitt hjärta att hon får återse sin son i livet redan idag.

Trots att många dagar är tuffa så är livet så skört och jag samt många med mig försöker uppskatta det så mycket det bara går. Även om det ibland är svårt. Ibland blir jag så ledsen på att världen kan vara så orättvis. Vilken värld är det mina barn ska bli en del av? Låt oss göra det till en bättre värld, en tryggare värld.

Håll min hand, allting kommer lösa sig. Jag ska älska er tills mitt hjärta går under uti alla stunder, med blixtar och dunder. Lova mig att vi räknar sekunder, jag är alltid med er.


Förlåt för ett förvirrat inlägg. Jag skriver inte på över en månad och sedan kommer det här... men det är där jag är idag tror jag. Tårar bränner bakom ögonlocken och hjärtat värker. När mörkret tar över utanför känner jag mig rädd för vad som finns därute och för vad världen är just nu. Jag kan inte somna och utan sömn kan jag inte fungera, som så många andra. Jag hoppas så innerligt att denna ångestkänsla snart släpper och att livet känns sådär skimrande som sig bör. Jag är så tacksam för min fina familj och alla jag håller kärt och snart hoppas jag att resten av världen ger mig lite hopp om att allt kommer att bli bra.

  • Living

Gillar

Kommentarer