Vårt liv är inte en film, eller?

För omkring ett år sen hände allt kaos kring den här krönikan. Den får mig att inse hur mycket jag saknar skrivandet. Så fort min Mac har dykt upp lovar jag er att det blir mer av den biten. Hoppas det låter bra! :)

Vårt liv är inte en film, eller?

Ibland förundras jag över livets snabba vändningar. Hur fort det kan gå mellan att känna ett lugn och visshet till att leva i ett kaos helt utan vetskap.
Det känns lite skrattretande att jag i min förra krönika skrev, nu kan det bara bli bättre. Tji fick jag för de orden... För att hålla skenet uppe säger jag till alla jag träffar att mitt liv är en komedifilm. Varför? Det ska jag berätta för er.

Efter förra krönikan dröjde det inte många dagar innan min sambo skrev ett kontrakt med Borås Hockey. När vi hade krigat oss igenom 50 timmar utan sömn med bla. En dags jobb, flyttpackning samt städning, 94 mil bilkörning i ösregn och storm, flyttat in i Borås och kört hem till Ljungby så kände jag en enorm lättnad. Vi skulle återigen bo nära mitt Ljungby och staden hade ett stort utbud av jobb. Framtiden kunde inte bli annat än perfekt, det här var vårt år.

Vi hade precis bokat en utlandsresa och sambon hade begett sig på träning när jag klickade in på twitter i telefonen och möttes av en syn som fick mig att tappa andan i några sekunder. Borås Hockey får inte sin elitlicens och spelar därmed i div 1 nästa säsong. Just de sekunderna övervägde jag att börja störtlipa eller gapskratta. Istället tog jag på mig mina svartlila Reebok skor och gav mig ut i det fina vädret på en promenad. Det tog väl en sisådär 7 minuter innan himlen öppnade sig och regnet bara öste ner. Där gick som en dränkt katt med hundra frågetecken inne i skallen. Vad händer nu? Ska vi flytta igen? Var ska vi? Det var ungefär här jag började inse att jag skulle kunna skriva en komedifilm om vårt liv, vilken succé den skulle bli.

Tre veckor i Borås blev det. Trots detta fick vi betala hyra i 4 månader. Det blev alltså mest en dyr och konstig historia så vi vänder snabbt blad.
Asplöven eller Piteå var ryktena som gick, att flytta till Haparanda var aldrig aktuellt för mig samtidigt som jag lockades mer och mer till Piteå då jag älskar staden och min ”andra familj”. Jag höll andan ett par månader när ovissheten snurrade i huvudet. Skulle det kunna bli bra trots allt?

En fredagskväll fick vi den fantastiska nyheten, han hade fått ett lag på allsvensk nivå och det var inte Haparanda. Det skulle vara hemligt och därför blev det bara ett leende på läpparna, nu visste vi att det blev bra trots allt. Alla andra skulle få veta det tids nog och till dess fick vi bara njuta av alla felaktiga rykten och jag kunde gå runt lycklig och veta att det skulle bli nära Ljungby trots allt. En tisdagsmorgon exakt klockan 9.00 uppdaterades hemsidan och nyheten kom ut; Niklas Enberg är sista värvningen i IK Oskarshamn. Under natten hade jag vaknat av och till hela tiden, det kändes så overkligt och känslan var samma som när man var liten och skulle fylla år. Det pirrade i hela magen och lyckan var total när jag förstod att det verkligen var sant. Jag ska bosätta mig i en liten stad och jag kan åka hem eller till mormor och morfar bara över en dag, om jag vill. Alla romantiska filmer har ett lyckligt slut så det här verkar bli en romantisk komedi. Trots den fantastiska men kaotiska sommaren vi har haft så vet jag att det här är vårt år. Ibland kan det faktiskt bli för bra för att vara sant. Äntligen blåser vindarna åt mitt håll.

Lisa Bengtsson
lisa.bengtsson@hotmail.com

Gillar

Kommentarer